Micela: SKÅNSKT VATTENFALL I SANDVIKEN
Foto/Grafik: Kristoffer Svanmark

Micela: SKÅNSKT VATTENFALL I SANDVIKEN

Publicerad den 13 februari 2010 kl. 21:52 av Micela Danielsson Lundin
Krönika. Det finns inget mer vackert än att få stå upp för sina egna handlingar och val. Det är i grund och botten det Melodifestivalen handlar om – att stå upp för sin låt och sitt framträdande. För oavsett hur nöjd artisten är står stora delar av massan redo att kritisera och tycka fritt. Det handlar inte bara om att sjunga och showa längre – det handlar om att vara förberedd på allt.

Vattenfall från Eric Saade var annorlunda för att vara Melodifestivalen och framträdandet var för mig som gammal simmerska en smula nostalgiskt. Trots att man blev akut allergisk mot hans skinnvantar fick Molly Sandéns pojkvän mer än tummen upp och svenska folket tyckte också att han var värd en finalplats. Saades toner kommer garanterat att pryda Åhus Beachhandbolls discobås i sommar, kanske just för att han stod för vad han gjorde.

Lördagsgodis i karamellform
För att räknas som ett stjärnfall i melodifestivalnatten krävs en underdogstämpel och det räcker inte längre med att vara Andra Generationen och ha Dogge Doggelito som frontman. Men snygga Pauline var tillbaka efter en tid i de dolda med påtande i trädgårdsland och visst var hon var välkommen. Det var inte bara färgstarkt och sprakande som raketer på Nyårsafton, det var också pånyttfödande och minnesvärt. En riktig show och ett litet stjärnfall för Skåne. Hon var mitt lördagsgodis i rosa karamellpapper.

Sommarsång och rysk snövit
Kalle Moraeus och Orsa spelmän gick hem hos mig under förutsättningarna att de slog ut Andreas Johnsson och att jag var barfota på en sommaräng med nyslaget gräs, med andra ord blev det bara en halvsöt sommarsoppa. Annamaria Espiniosa kunde blåst ut sina ljus tidigare och webbjokern Highlight Feat Mist får en ynka eloge för sitt nananananana:nde och sin Henrik Johnsson look a like i röd popcornsförsäljarjacka. Chockerande var när kom Hanna Lundblad in som musikens Annika Marklund. Målande dyster i nattasärken om än ett yttre likt en vacker snövit. Duktig och talangfull, men lite för rysk och burlesk för min smak. Det var nästan så att jag saknade hennes tvillingsyster i blond kaluffs – Jenny Silver.

Kanelbulle med mjölk
Andreas Johnsson stod för kvällens hederliga kanelbulle med ett kallt glas mjölk. Han var den trygga punkten i det annars relativt okända startfältet med en låt som var typiskt honom. Pauseringar och kraft ifrån tårna på precis samma ställen som vanligt. Kanske var låten okej enbart för att vi inte förväntade oss mer från de andra. Det var därför Andreas egentligen bara var menlös och långt ifrån WOW.

Abba gånger åtta
Personligen tror jag att det var första och sista gången Melodifestivalen hölls i Sandviken. Stjärnfallen var få även om vi fick vi ett vattenfall från Saade, ett litet stjärnfall från Pauline och ett stort misstag genom Andreas Johnsson till finalen, men också en hel del att tycka fritt om tillsammans med pressen och den stora massan.
Men än lever hoppet om en äkta Melodifestivalstjärna.
Nästa helg, då händer det.

Nästa helg är någon redo att stå upp för sitt artisteri.

 

FAKTA
Till final Andreas Johnsson och Eric Saade.
Pauline & Orsa spelmän till Andra chansen.

887 älskar detta Dela artikeln

Kommentera